pilbox hike – Lifelaughtravel

För tre dagar sedan tog vi oss till den östra delen av Oahu, till den otroligt mysiga staden Kailua. Och här har vi verkligen landat. Vårt lilla hus vi hyrde ligger i Lanikai Beach ( bilden ovan) som är ett stenkast från stranden och till Pilbox hajken. Närmaste butik är en 15 minuters promenad bort. Vi checkade in våra väskor och tog sen en promenad till stan som tog ca 40 minuter. På vägen såg man att staden håller på att utvecklas med nya bostäder och butiker, sen vi var här sist för två år sen. Då tyckte vi att det var jättekonstigt att man inte kunde få mat på någon av restaurangerna efter kl.21, alla nämligen stängde då. Efter några dagar förstod vi rytmen i den lilla staden och det var väldigt skönt att följa med den. Upp tidigt, lite olika friluftsaktiviteter, sedan middag vid 6,7. Det passar perfekt, när man vill varva ner. Hoppas bara att stan kan behålla sin idylliska känsla.

Vi handlade lite mat på Whole Foods Market, som är den bästa matbutik enligt mig. Sist vi var här, hade vi tyvärr inga matlagningsmöjligheter och det saknade vi då. Minns att vi kunde gå runt i butiken i ett par timmar och bara kika runt. De lägger mycket fokus på ekoprodukter och sånt som är bra för en helt enkelt, inga E ämnen och ingen godishylla. Vi har ändrat kosten lite, så det blir mycket frukt och grönsaker nu. Det är verkligen roligt att se, vilken skillnad det blir på en gång över vad man stoppar i sig. Det är också mycket lättare här, när det är varmare än hemma. När det är kallt får man den känslan att man vill ha något onyttigt.

Favoriten är för tillfälle är avokado toast med ägg.

I Förrgår gjorde vi en tur till Pilboxarna som de kallas här. Ganska tuff stigning men fantastiska vyer. Har inte gjort några tuffare saker på hela året och hade lite funderingar om det skulle gå. Har börjat känna mig piggare, men det går fortfarande upp och ner och jag blir väldigt snabb trött. I början var det en jättebrant stigning, men bättre desto längre upp man kom. Det blev väldigt många pauser men till slut var vi uppe. Vilken fantastik utsikt. Kände mig stolt att jag klarat det. Och tacksam för att det trots allt går framåt och kroppen sakta återhämtar sig. Brukar tänka bakåt för att jämföra och att är ganska stor skillnad mot vad det var för ett år sen. Då hade man ingen hopp alls.